Champagne for my real friends, real pain for my sham friends


Hej på er. 

Har varit rätt seg och nere senaste veckan, antar att det tog mer på mig att bo i ett varmt äckligt tält på en camping med 40 000 andra människor i en vecka mer än vad jag först trodde. Inte för att jag ångrar att jag åkte, jag är bara helt slut.

När man bara ligger hemma blir det lätt att man tänker för mycket. Jag tänker för mycket, rätt ofta. Det är inte något superpositivit alla gånger, allt blir så himla intensivt när jag bara har mig själv och mitt eget huvud att lägga tid på. Jag behöver lite aktivering, tror jag. Jag har ju jobbet, såklart, där kan vi snacka aktivering. Men skulle vara skönt med något annat också, något lite mindre stressigt. 

I natt kunde jag inte sova. Jag gick och lade mig klockan 00.00 och sista gången jag tittade på klockan var hon 5. Hatar såna nätter. Jag vet varför jag inte kunde somna, jag kan aldrig somna när jag känner mig ensam. Antar att alla behöver ha såna nätter ibland, när man inte kan tänka på något annat än den tomma platsen bredvid en i sängen där någon hade kunnat ligga om man bara kämpat för det. En pojkvän eller flickvän, en bästa vän, en mamma, en helt okänd människa, vad eller vem som helst som avger kroppsvärme är bättre än det där tomma.

Jag har inte ens en tom plats i min säng, den är 90 bred och de människor som legat bredvid mig i den har ofta klagat på att den är för smal. Så det finns egentligen ingen tom plats där, inte rent fysiskt. Men inatt fanns den där, och den höll mig vaken i 5 timmar trots att jag var helt slutkörd och verkligen behövde sova. 

Egentligen borde jag inte klaga för det har blivit så mycket bättre den senaste tiden. Men det här är min blogg och jag skriver vad jag vill i den, ingen som inte vill behöver läsa om mitt elände, därför väljer jag att klaga. Alla behöver klaga, alla behöver tycka synd om sig själva ibland. För det är synd om alla. Så jävla synd.

RSS 2.0